Det blir allt svårare att analysera språket ju närmare vår egen tid vi kommer, eftersom vi är mitt uppe i utvecklingen. Vi kan inte veta vad som är tillfälligt eller viktiga förändringar som kommer finnas kvar.
Det som tidigare tillhört talspråk är idag skrift. Vi skriver ord som inte, eftersom och bara istället för icke, emedan och blott. Ordförrådet har förenklats. Ord som förr bara var accepterat i tal har nu blivit helt accepterade i skrift, t.ex. ska och gett. Samtidigt som skriftspråket har närmat sig talspråket, så har talspråket blivit allt mer som skriften. Det går alltså åt båda hållen.
Verbens särskilda pluralformer har avskaffats, så som vi springa och vi springo. När TT genomförde reformen 1945 var det en stor händelse. 1967 försvann verb i plural ur lagspråket, men det hade varit borta ur talspråket under hundra år.
1906 genomfördes den senaste stavningsreformen. –Dt för –t-ljudet börjades skrivas –t, så godt blev till gott.
Eftersom det har blivit ett större informationsflöde har konkurrensen om läsare ökat, vilket har gjort att tidningar m.m. måste hålla det kortfattat men ändå få med det viktiga. Skribenterna, författare, forskare m.m. avstår från långa meningar med onödiga ord. Det som ansågs starkt vardagligt eller till och med olämpligt under 1800-talet är idag det enda möjliga.
Det svenska språket är ganska stabilt nu för tiden. Antagligen väntas inte heller några nya stavningsreformer, men ordförrådet förändras i snabb takt. Det är inflytandet av engelska/amerikanska, men vi får inte glömma att vi själva har skapat mängder av nya svenska ord. Eftersom vi dagligen ser på filmer, hänger på internet och pratar med nya människor så sprids ord, meningar och uttryck från även andra språk. Det är det som är vår stora förändring just nu, och det som påverkar oss mest.
Källa:
Waje, Lennart. Skoglund, Svante (2011). Svenska Timmar språket. Malmö: Gleerups Utbildning AB.
Bildkälla:
http://www.supportersbutiken.se/sverige/flaggor-vimplar/sverige-flagga.html
ungsprakhistoria 
Senaste kommentarer