För 4000 år sedan bröt ett folk som hette indoeuropéerna upp från sina hemtrakter och splittrades åt olika håll när de gick ut på vandring. De mötte nya kontakter och nytt språk, vilket ledde till att indoeuropéerna delades upp snabbare. Det blev nya dialekter som i sin tur blev skilda språk. Ett utav språken nådde norra Europa för mer än 2000 år sedan. Det kallas urgermanska och talades av de germanska stammarna. Efter hand utvecklades urgermanskan till nya språk och dialekter, bl.a. engelskan, tyskan och urnordiskan som talades av förfäderna till vikingarna först. Urnordiskan började splittras på 800 talet e.Kr. och efter ett par hundra år uppstod de östnordiska språken svenska och danska, och de västnordiska språken norska och isländska.
Alla språk i Europa tillhör den indoeuropeiska språkfamiljen, som är den största familjen med över 3 miljarder modersmålstalare. Några utav de icke-indoeuropeiska språken i Europa är finska, samiska, ungerska, turkiska och baskiska. För att jämföra så är svenskan närmare det iranska språket farsi än grannspråket finska. Alla språken här är inte så lika, helt enkelt.
Här är det så kallade språkträdet där man kan se vilka språk som hänger ihop med varandra.
Källor:
Ekengren, Hans-Eric. Lorentzson-Ekengren, Brita (2004). Ekengrens svenska. Stockholm: Natur och kultur.
Waje, Lennart. Skoglund, Svante (2011). Svenska Timmar språket. Malmö: Gleerups Utbildning AB.
Bildkälla:
www.cwasteson.blogspot.se/2011/01/spraktrad-i-farg.html
ungsprakhistoria 
Senaste kommentarer